Dragshow ingen draghjälp för transpersoner

After Dark gör sina sista framträdanden berättades det om i en tråd på FB. Frågan ställdes om dragshow i allmänhet och After Dark i synnerhet gjort livet lättare eller ej för transpersoner. De flesta som yttrade sig i tråden var helt på det klara med att det var uteslutande positivt för transpersoner med drag. Tillåt mig att förhålla mig tveksam.
I boken ”Rundgång. Genus och populärmusik” skriver Hillevi Ganetz, professor i genusvetenskap, att män har ett större spelutrymme vilket kan ”förklaras som att en man alltid blir sedd som en man, så länge det finns ett manligt kännetecken, medan en kvinna inte blir sedd som en kvinna om hon uppvisar ett manligt kännetecken. Konsekvensen för ett scenframträdande är att en man (till en viss gräns) kan leka med feminitet så länge det framgår att han är man medan en kvinnas gräns för lek med maskulinitet är mycket snävare. Eller annorlunda uttryckt: en manlig artist som leker med det som kulturellt uppfattas som feminint kan passera, medan en kvinnlig artist som leker med det som kulturellt uppfattas som maskulint inte passerar.” (s. 139) Som exempel nämner Ganetz Ola Salo, Thomas diLeva och After Dark. Vi kan tillägga bl a Conchita Wurst och mellokända Dismissed. Conchita Wurst blev för övrigt närmast utnämnd till transpersonernas skyddshelgon efter sitt framträdande i Eurovisionsschlagerfinalen. Men Conchita är en scenfigur och inget annat och som dessutom nu måste ”dö” förklarar Conchitas alter ego Tom Neuwirth i en intervju tidigare i år enligt Aftonbladet.

Tack för hjälpen? Tror inte det.

Ganetz menar att det är viktigt att alltid betrakta alla framställningar av genus med kritisk blick. Och det är den kritiska blicken jag oftast saknar när dragshow m fl  artister hyllas som härförare för transpersoner när de på scen antagit kvinnliga attribut som smink och kläder.
Jag skulle vilja påstå att särskilt för transkvinnor som ofta för en ibland tröstlös kamp för att bli accepterade som de kvinnor de uppfattar sig som gör dragshow tillvaron snarast svårare. ”Du byter väl om när du kommer hem?” som den kvinna frågade efter att jag föreläst om kön, könsidentitet och trans i två timmar. Dragshow förstärker nämligen den mycket vanliga och svårutrotade uppfattningen att trans inte är något än en utklädningslek.
Och eftersom dragshow nästan uteslutande handlar om män som personifierar en schablon av kvinnlighet överförs detta på transkvinnor. Det spelar ingen roll hur mycket transkvinnor än jobbat på att utplåna varje drag av manlighet, lyser minsta tecken på ”man” igenom blir de genast kategoriserade som män. Det är förvisso inte lätt att vara transman heller, men jag vill påstå att tillvaron för transkvinnor är svårare av det enkla skälet att de delar alla andra biologiskt födda kvinnors villkor att leva upp till den ouppnåeliga schablonen ”kvinna”. Bara med så mycket mindre naturliga förutsättningar.
Så när nu Pridesäsongen drar igång på allvar och nästan varje pridefestival ser det som en självklarhet att ha en dragshow på programmet, önskar jag att ansvariga tar ett steg tillbaka och kritiskt ställer sig frågan varför.
Ann-Christine Ruuth
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/a/wByjP/nu-pensionerar-sig-eurovision-stjarnan-for-gott-maste-doda-henne
Ganetz, H. m.fl. (2009) Rundgång. Genus och populärmusik. Göteborg och Stockholm: Makadam.