Hellre off-pist med Jesus än barnbacken med Berit

Bibelläraren och Oas-ledaren Berit Simonsson ondgör sig över Pridefestivalerna i en artikel i Världen Idag den 10 juni. Vi får veta att Pride representerar synd och elände. Ännu en gång skall HBTQ-personer få klart för sig hur de avviker från Guds vilja. Och jag tänkte att detta kan inte få stå oemotsagt. Ännu en gång måste det stå klart att Berit Simonssons hållning må framträda hur ”gudsenlig” som helst, men den gör människor illa. Inte minst många som innerligt vill göra Guds vilja men får höra att de är syndare för att de inte uppfyller normen bara genom att vara vad de in i märgen vet att de är skapade som. För Berit Simonsson är inte vem som helst, hon är bland många kristna en auktoritet och engageras flitigt av olika församlingar.

Så jag började skriva. Men så märkte jag hur tröttheten kom över mig. Ska detta aldrig ta slut? Hur länge måste jag och andra tala om för Berit och andra hur det är: Att Prideparader inte befolkas av extremister utan av alldeles vanliga människor som med glädje vill ge uttryck för sin åsikt att alla människor ska få vara fria att leva och vara sådana som de är skapade. Att det inte handlar om åsikter utan om människor av kött och blod, att HBT inte är en ”livsstil” eller ett tillagt beteende… Hur länge? Jag höll på att ge upp av rent illamående.

Men så såg jag att Berit använde en ovanlig liknelse. Den handlade om att åka off-pist och faran med det. Det kan nämligen utlösa en lavin. Och kristna skall, enligt liknelsen, inte frestas att åka off-pist, utanför de markerade lederna för då kan allvarliga saker hända. Att vara med på en Prideparad, är enligt Berit, ett tydligt tecken på att man lämnat den utstakade säkra nedfarten.

Skärmklipp 2015-07-25 17.12.36Då slog det mig att Jesus måste ha älskat att åka off-pist! Snö var ingen ovanlighet i det heliga landet, men vi har inga tecken på att utförsåkning var en vanlig sysselsättning. Men ändå! I sitt liv, i sin förkunnelse och i sitt sätt att möta människor begav sig Jesus verkligen utanför de markerade lederna om och om igen. Han botar på sabbaten, han äter med ”syndare”, han säger att barnen är störst i Guds rike, han talar med främmande kvinnor, han uppväcker döda. Och han påstår att Gud ÄLSKAR syndare. Exemplen kan mångfaldigas. Och den kritik han får är stenhård: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem”. Ja det står till och med att ”alla tullindrivare och syndare kom till Jesus för att lyssna till honom”. De kom till honom, dessa utanförställda, queera. Det var inte han som sökte upp dem för att tillrättavisa. När Jesus drog in i Jerusalem blev det en parad som nog skulle stå sig bra i jämförelse med dagens prideparader, i synnerhet vad gäller glädjen. Och då som nu stod försvararna av normer, av ordning och reda och såg på medan de uttalade sina fördömanden.

Och här ser jag det som för mig är den avgörande skillnaden. Somliga ser som sin uppgift att uppfostra dem som de anser leva utanför normerna. Jesus hade ett enda ärende: att låta människor möta Guds kärlek så att de förstod i hjärta och hjärna att de var älskade. Det är detta som är evangelium, det glada budskapet. Var och en som försöker lägga till något villkor för denna kärlek förkunnar något annat än evangelium. Det hjälper inte hur många bibelcitat som kläms in. Och den som känner tveksamhet på den punkten kan fråga Paulus, t ex i Galaterbrevet.

Ett enda bud gav Jesus oss: Älska! Ge som gåva vad du har fått som gåva! Och Johannes utbrister: Vi älskar därför att han först älskat oss! Vi får inte göra människor illa, varken andra eller oss själva. Men det är detta som är kärlekens ordning: Först få, sedan ge.

Att åka off-pist är inte ofarligt det har Berit rätt i. Jesus orsakade verkligen en lavin, ett kärlekens snöskred som kostade honom livet. Men att  han ändå gjorde det! Jag är stolt över en kyrka som vågar ta ut svängarna och går med i Prideparader, som vågar möta med kärlek också dem som prövar andra pister än barnbacken.

Berit påpekar att stolthet inte tillhör det som Paulus räknar upp som Andens frukter i Galaterbrevet 5. Det är sant, den första han nämner är kärlek. Men precis som Paulus vill jag säga att det finns ingenting i världen som jag är mer stolt över än att få tillhöra off-piståkaren Jesus som lärde mig vad kärlek är och gjorde mig fri.

Ann-Christine Ruuth

Rätt siffra betyder allt

Häromveckan fick jag brev från Skatteverket. De lät meddela att jag fått nytt personnummer. Ja de sex första siffrorna var de samma, men de fyra sista var nya. Och den enda intressanta siffran i det här sammanhanget är den tredje av dessa nya, som nu var en fyra och inte längre en sjua.

Du kanske tycker att en ändrad siffra i personnumret inte är något att skriva om. Men jag kan försäkra dig att jag väntat på denna siffra i många år. För mig betyder den om inte allt, så i alla fall väldigt mycket. Den betyder att samhället bekräftar mig som den jag är, eftersom denna den näst sista siffran avgör vilken könstillhörighet jag har. Så nu är alltså könstillhörigheten ändrad? Nej, det har äntligen blivit rätt i systemet! Och det kändes lite som att födas på nytt. Så kärestan och jag samlade några vänner till ett litet improviserat födelsedagskalas och firade. Och vännerna hurrade!

Att ett ändrat personnummer skulle innebära ett visst administrativt krångel var jag inställd på från början. Vissa saker skötte sig automatiskt. Meddelande om att jag måste beställa nytt körkort damp ner utan att jag behövde fråga. Även ett nytt registreringsbevis för bilen uppenbarade sig på egen hand.

Med banken blev det däremot problem. De var helt okunniga om hur de skulle hantera en sådan här situation. Efter flera dagars funderande kom de fram till att på en given dag skulle allt föras över som från en person till en annan, och då skulle minst fyra medarbetare vara aktiva på en gång så att allt skulle fungera.

Skärmklipp 2015-07-05 11.28.30

Håll hårt!

Men så var det ju det här med passet. Yngsta barnbarnet skulle döpas, och det i Svenska kyrkan i London. Detta var vi budade om för länge sedan och resa och boende var förstås bokat. Eftersom jag visste att ett nytt personnummer var på väg och jag väldigt gärna ville resa med mitt nya, rätta, pass rådfrågade jag passmyndigheten om när de fick uppgifter från Skatteverket. ”Åh, det kan ta en månad” blev svaret. Jag fick mitt besked från Skatteverket på en onsdag och resan skulle ske på måndagen så jag gav upp tanken på att hinna få ett nytt pass. Men jag visste ju att de som gifter sig och då ibland får nytt namn, gladeligen åker på bröllopsresa med sitt gamla pass utan problem. Så det var med tillförsikt jag och min käresta anträdde resan. Det skulle säkert gå bra!

Den illusionen varade ända till passkontrollen på Kastrup. Där blev det tvärstopp. Vi blev tillsagda att ställa oss åt sidan medan en enorm kö av andra resenärer betraktade oss. Så där stod vi som ett par illegala immigranter eller efterlysta kriminella medan ett par passpoliser diskuterade vad de skulle göra med oss. Att jag hade papper på mitt nya personnummer intresserade dem inte ett dugg. I kön bredvid stod yngsta dottern med familj som skulle med samma flyg. Jag hann ropa: ”Vi blir nog kvar!” innan de gled igenom passkontrollen och försvann.

Till slut blev vi införda och inlåsta i ett rum som jag antar användes för misstänkta knarksmugglare. Det var t ex inte möjligt att spola på toaletten! Efter långt om länge kom polisen tillbaka och meddelade att han fått veta av polisen i Sverige att det pass jag hade lämnat fram var anmälet stulet! Nu skulle de behålla det och vi fick kort och gott order att ge oss hem till Sverige igen och ”ordna upp det hela med myndigheterna där”.  Efter en timme fick vi tillbaka våra väskor som plockats av englandsplanet. Jag tror knappast jag behöver berätta hur vi kände oss när vi stod och väntade på tåget som skulle ta oss tillbaka till Växjö.

Det visade sig vid närmare efterforskning att det inte alls tog ”en månad” innan polisen fick kännedom om ett nytt personnummer. Det gick direkt. Och så snart de fått veta detta spärrades mitt pass. Detta trots att jag inte begärt någon sekretess om saken. Någon information om spärren tänkte inte polisen på att sända ut. En undrar vad som hade hänt om vi faktiskt varit utomlands när Skatteverket skickade ut det nya personnumret.

Fast jag borde ha anat oråd. Ett par dagar innan vi skulle åka var jag inne på apoteket för att hämta ut medicin. Jag lämnade fram mitt ”gamla” körkort, varpå receptarien meddelade att på hennes dataskärm stod det ”Ej folkbokförd i riket”. Det är alltså med viss bävan vi imorgon skall åka tillbaka* till det land där den person som framträder på mitt körkort inte längre är medborgare. Kommer jag att bli insläppt?

Och med spänning undrar jag hur det skall gå på banken…

*Jodå, vi kom iväg ett par dagar senare och då med hjälp av ett vacker rosafärgat provisoriskt pass, som faktiskt godkändes av polisen i både Danmark och England.

X