Sju skäl för trans i kyrkan

Här får du sju goda skäl för en
transinkluderande församling

  1. Transpersoner finns i varenda församling.
    Vänta inte på att de skall komma. De är redan där! I kyrkbänken, bland konfirmanderna, i ungdomsgruppen. Men de blir sällan inkluderade, sedda, tilltalade, delaktiga. Ofta sedda på med misstro.
  1. Transpersoner tillhör en utsatt och stigmatiserad grupp.
    Att överskrida könsnormer möts inte sällan med både ogillande och våld. Varje dag misshandlas, fängslas och mördas transpersoner över hela världen. Värst är förhållandena i starkt patriarkala samhällen med en utpräglad machokultur. Men även i Sverige hånas, förlöjligas och kränks transpersoner dagligen både på gatan och i media. Det bidrar starkt till att många transpersoner leverisolerat och har dålig fysisk och psykisk hälsa.

 

  1. Andras domar och kyrkans tystnad gör ont.
    Många transpersoner har en djup och stark gudstro. Men många lever också med starka känslor av skam och skuld, av att vara ”fel”. Till det bidrar inte minst många kristnas fördömande inställning. Det är inte ovanligt att transpersoner får höra att de ”sätter sig upp mot Guds skapelseordning” och att ”Gud avskyr att en man klär sig i kvinnodräkt”. Det svåraste är kanske ändå den tystnad som omger transpersoner från kyrkans håll. Att ”gå till kyrkan” är därför inget självklart val.

 

  1. Låt församlingen bli en tryggare plats för transpersoner. Och andra.
    Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus” (Luk 15:1) Nära Jesus var det lätt att andas. Det var en trygg plats, långt borta från andras hån och fördömanden. En församling som tydligt inkluderar även transpersoner i gemenskapen, blir en trygg plats också för andra som känner porten trång och tröskeln hög till Guds hus. Och finns det inte plats för transpersoner, för vilka finns det då plats?

 

  1. Transpersoner hjälper oss at
    t upptäcka mångfalden

    Att transpersoner utmanar beror i hög utsträckning på att de överskrider den tvåkönsnorm som samhället skapat. Eller var det Gud? Transpersoner kan hjälpa församlingen till normmedvetenhet och en djupare förståelse av mångfalden i Guds skapelse.

 

  1. En inkluderande församling gör evangeliet tydligt
    Att tydligt inkludera transpersoner när alla välkomnas till kyrkan innebär framförallt att tydliggöra evangeliet, det glada budskapet om ”frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet.” (Luk 4:18)

 

  1. En bättre plats för alla.
    En församling som tydligt välkomnar dem som står utanför normen är en församling för alla. Inkludering är inte att föra någon in i det som redan finns. Inkludering är att skapa en ny plats, en bättre plats för alla.

 

Så här kan din församling bli transinkluderande

Gör som Harplinge, Staffanstorp, Nacka, Nyköping, Ljusdal och ett antal andra församlingar. Ge alla medarbetare och gärna också förtroendevalda och andra frivilliga medarbetare transkompetens. Det innebär bland annat att vi

  • tar en titt på de normer som styr mycket av vårt tänkande kring kön, manligt och kvinnligt.
  • funderar över hur  många kön det kan finnas, och var könet egentligen sitter.
  • går igenom de vanligaste transorden som ”transvestit” och ”transsexuell” och lär oss vad de står för, liksom andra former av könsöverskridande uttryck.
  • ser vad bibeln har att säga om manligt och kvinnligt, om hur Jesus mötte människor, i synnerhet dem som stod vid sidan av.
  • lär oss en enkel ”transetikett”, hur jag kan möta transpersoner så att de känner sig välkomna
  • funderar över hur gudstjänster och andra samlingar kan göras mer transinkluderande.
  • kollar lokalerna. Vad berättar ni på anslagstavlan? Har ni könssegrerade toaletter?
  • tar en titt på församlingens hemsida. Vill ni vara transinkluderande ska ni berätta det.

 

Hur lång tid kan det ta? 

Egentligen kan det ta hur lång tid som helst, för när samtalet väl kommit igång upptäcker vi snabbt att det här inte bara handlar om några andra, utan om oss allesammans, vilka vi är och vilken slags församling vi vill vara. En halvdag är det minsta, men bäst är en heldag. En heldag ger mer utrymme för samtal och reflektion och det är ofta av avgörande betydelse för fortsättningen.

Vill ni ha hjälp att komma gång?

Låt oss prata om saken! Skriv eller ring.

info@acruuth.se  0727-44 60 83

 

 

Kyrkan och HBTQ. The sound of silence.

Om du, utan att avslöja dig, vill veta vad en församling i Svenska kyrkan har för inställning till HBTQ tror jag att de flesta av oss skulle besöka den aktuella församlingens hemsida. Det borde inte vara en så tokig idé eftersom nästan alla församlingar där beskriver ganska utförligt vilken verksamhet som finns för barn och unga, musik och körer, och hur det går till vid dop, vigsel, begravning och konfirmation. Liksom vilket stöd församlingen vill ge människor i nöd och utsatthet.

Av ren nyfikenhet bestämde jag mig för att besöka ett antal sådana hemsidor. Jag valde ett 20-tal större och medelstora församlingar. Gränssnittet ser (numera) för det allra mesta precis likadant ut med en enkel sökfunktion. Jag valde att söka på HBT och HBTQ. Här är en liten sammanfattning av resultatet.

Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Hässleholm, Falkenberg, Varberg, Skara, Värnamo, Uppsala, Norrköping, Östersund, Örnsköldsvik, Härnösand har inte en enda träff.

Några har enstaka länkar med varierande innehåll.

Jönköping–  ”Vi är även aktiva inom HBTQ-frågor och har sedan flera år tillbaka arrangerat regnbågsmässor och deltagit i Jönköping Pride.”

Helsingborg– en lång intervju med en homosexuell man, utan särskild koppling till annat innehåll.

Växjö– några programpunkter inför kommande Pride. I övrigt noll.

Kristianstad länkar till ett kyrkligt partiprogram som berättar att Socialdemokrater vill ”stå upp för HBTQ-personer”.

Lund– en två år gammal information om att Svenska kyrkan tagit ställning mot fördömande av homosexuella samt en lång historik kring detta. Vad kyrkan gör just i Lund framgår inte.

Malmö skriver på sin hemsida: ”Har du frågor om kristen tro och hbtq? Svenska kyrkan i Malmö har under många år verkat för en kyrka där alla ska känna sig välkomna, Regnbågsmässan (som är en gudstjänstgemenskap för hbtq-personer och deras vänner) är ett exempel på detta. Likaså samarbetar kyrkan med Noaks Ark Skåne, RFSL Malmö och har under lång tid uppmärksammat World AIDS Day samt deltagit i den årliga Malmö Pride.” Imponerande? Knappast om en betänker att det handlar om en av de största kyrkliga enheterna i landet.

Örebro– Har ett HBTQ- café som tydligen drivs av eller med hjälp av kyrkan. Och så en länk till ungdomsgruppen, en sida som inte innehåller en rad om HBTQ. Förrän du skrollat långt ner i programmet för torsdagsmässor och där finner en programpunkt om homosexualitet i Ryssland.

Två församlingar, Alvestautanför Växjö och Hagai Göteborg,  har hittills kvalificerat sig för att få utmärkelsen Regnbågsnyckeln. Ett bevis på att de gått igenom en processinriktad utbildning i HBTQ.

Och jodå, båda församlingarna talar stolt om detta. Haga länkar till en sida med närmare information. Där står det bl a man vill hela tiden tydligt visa på att varje människa är välkommen och ska kunna känna trygghet, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet”. Haga har också, som enda församling så långt jag kunnat finna, en särskild sida för ”HBTQ”. Där går bl a följande att läsa: ”Om vi kan återspegla och gestalta vem Gud är genom att visa på normkritk, öppenhet och närvaro är vi på god väg i vårt uppdrag för att kunna vara en inkluderande församling.” Tjusigt. Men vad betyder det?

Alvesta berättar också att de fått Regnbågsnyckeln, med en länk till en utförlig beskrivning av processarbetet. Vad det närmare kommer att innebära för Alvesta församling framgår däremot inte.

Men det finns goda exempel! Ett sådant är Umeå, som visserligen inte har fått Regnbågsnyckeln ännu mensom talar tydligt talar om sin syn på saken under rubriken ”Tro, HBTQ och kärlek”. Här är en länk. (Se och lär!)

https://www.svenskakyrkan.se/umea/hbtq

Nu vet jag att det i många församlingar bedrivs ett mycket energiskt arbete för att lyfta frågor som rör HBTQ. Det ordnas regnbågsmässor, föreläsningar och andra aktiviteter. Många församlingar går också med i Prideparader under eget baner, som t ex Skokloster, som enligt uppgift gör detta i Stockholm Pride. Men säger inte ett ord om det på sin hemsida.

Min inte så stilla undran är varför detta tigande? Varför redogöra för allt möjligt annat som händer i församlingen men nästan ingenting som sådant som rör homosexualitet och könsidentitet och hur församlingen ställer sig till sådant?

Nog har det betydelse vad som står. Och vad som inte står. Till exempel får de par som vill gifta sig i Kalmar veta: ”Att vigas i kyrkan med bön, psalmsång och Guds välsignelse innebär ett löfte att man och hustru inte står ensamma inför framtiden” Men om paret nu inte består av en man och en hustru? Växjö är onekligen tydligare: ”Alla kan gifta sig i kyrkan, oavsett om vigseln är mellan kvinna och man, eller mellan två kvinnor eller två män.”

Vi säger så gärna att alla är välkomna till kyrkan. Men för att det ska kännas så, för att den skall veta som kanske i så många andra sammanhang inte alls känner sig välkommen, så måste det konkretiseras.  Och de människor det handlar om måste bli tilltalade, inte bara omtalade. ”Vi ordnar regnbågsmässor för HBTQ-personer och deras vänner” låter faktiskt inte alls inkluderande. Det måste vara tydligt i det som kyrkan kommunicerar till omvärlden att homosexuella och transpersoner inte bara får lov att komma utan att de är mer än välkomna och att de berikar församlingen. Och varför. Tiger församlingen om detta på sin hemsida, och i annan kommunikation, säger den tystnaden mer än tusen ord. Ärligt talat känns det tämligen pinsamt att överhuvudtaget behöva påpeka en sådan självklarhet.

Ann-Christine Ruuth

PS Risken är förstås överhängande att jag genom att skriva detta är orättvis och/eller oinformerad. Men jag vilar trygg i förvissningen att du, kära läsare, då låter mig (och andra) få veta detta!

X